Från Malm till Svärd: Järnframställningsförsök Oktober 2017
Den 1:a oktober var det så dags för vårt andra järnframställningsförsök vid Thors Forge i Holma.
Ugnen, som vi byggde och körde en gång, under vårt första järnframställningsförsök i juli, har sedan en tid tillbaka rasat till hälften och behöver byggas upp igen.
Vår främsta målsättning med detta andra försök är såklart att lyckas framställa järn istället för den stålliknande produkt som det förra försöket resulterade i. Naturligtvis inser vi att denna målsättning måste betraktas som långsiktig. Processen är komplex och det är inte troligt att vi kommer att lyckas med en gång.
Som ett led i denna långsiktighet kommer vi att i de kommande försöken endast göra små och gradvisa förändringar gällande ugnens konstruktion, blåsningens tidsflöde, samt mängder och ratio av uppsatt kol och malm.
De förändringar som vi utifrån första försökets erfarenheter tänkt oss genomföra under detta andra försök är följande:
- Temperaturen under blåsningen bör hållas lägre än under föregående försök. Målsättningen är att hålla en temperatur mellan 1200 och 1300 grader, med 1250 grader som måltemperatur. Det är vår bestämda bedömning att den höga temperatur som hölls under de förra försöket var den främsta anledningen till att det blev stål och inte järn. Temperaturen kommer att försöka hållas lägre genom att luftflödesintensiteten hålls på en lägre nivå än vid det tidigare försöket.
- En ny klineblandning används till ugnsschaktets väggar. Det nya ”receptet” består av en tredjedel hästgödsel, en tredjedel lera och en tredjedel sand. Sanden tillsätts denna gång med syfte att addera styrka och stabilitet till schaktet. Förhoppningen är att sanden ska göra att klinen får en smält och förglasad yta som ger ett mindre poröst gods.
En ytterligare förändring från föregående försök är att vi accelererat tidsschemat något. Inte gällande blåsningen i sig – den har vi beslutat att hålla identisk –, men eftersom malmen redan är rostad sedan tidigare och ugnsschaktet byggs upp kring en existerande stomme, tänker vi försöka oss på att reparera och förvärma ugnen samt köra en blåsning under samma dag.
När väl ugnen är förvärmd sätter vi genast igång blåsningen. Precis som vid det förra försöket beräknas 16 lika stora malmgivor. Den totala malmmängden till blåsningen är återigen 10 kilo.
Redan innan vi nått halvvägs (vid sjunde givan) märker vi att blästeringången täpps till av slagg mer eller mindre kontinuerligt. Den slagg som täpper igen röret måste spettas bort. Vi blir såklart fundersamma och tänker på och diskuterar mycket kring hur detta andra försök skiljer sig från vårt första.
Vi håller en konstant låg temperatur genom blåsningen. Till vår hjälp har vi inte bara våra sinnen denna gången, utan också en elektronisk temperaturmätare. Denna kan stå emot höga temperaturer, dock inte under så lång tid, så vi kan endast göra stick-prov med jämna mellanrum.
Dessvärre börjar vi, efter att nionde givan satts upp i schaktet, misstänka att alltför mycket slagg täpper igen blästeringången och att temperaturen succesivt sjunker alltför mycket i ugnen. Detta märks inte minst genom att kolpelaren i ugnen sjunker allt långsammare. När vi kommit till elfte givan har blåsningens kraft avtagit så mycket att beslut tas att riva ugnen innan hela blåsningen gått klart. Vi är vid det här laget införstådda med att vårt försök misslyckats i teknisk mening.
Eftersom vi likväl är förväntansfulla på vad blåsningen har resulterat i rivs ugnen så att eventuell lupp och slagg kan tas ut. Efter utdragande av ett antal större bitar och försök att kompaktera dessa ser vi att slagg har bildats under processen, men inget som kan liknas vid luppmaterial av vare sig stål eller järn.
Försöket i sin helhet har däremot lärt oss en hel del som vi nu måste utvärdera och ta med oss till följande framställningsförsök.
Nästa försök planeras till vintern.
Tord Bergelin & Andreas Svensson
Comments